Hållet

Jag har ont i hela kroppen.

Varje gång något händer faller jag ihop.

Det känns som att jag ska gå sönder.

Mitt i mig gör det ont som att jag ska spricka. 

Jag försöker gråta men det gör ont för jag har gråtit så mycket. 

Vill ha svar på alla frågor, finns det svar?

Mina planer börjar ta form, distraherar alla med mina projekt, får det att se ut som att jag lever. 

Det är en del av planen.

Gör klart allt och få dem att tro att allt är bra. När allt är klart och alla kan vara lyckliga då är det färdigt. 

Då kan jag lägga mig ner och sluta finnas. 

Har räknat och sparat. 

Denna gången ska jag lyckas. 

Äntligen ska jag få ro. 

Jag  hoppas alla kan förlåta mig.

Jag vill inte såra någon.

Jag är bara så trött. Så trött.

Har planerat allt. 

Det kommer lösa sig och alla kommer glömma mig.

Alla kommer känna sig bra. 

De kommer vara ledsna för en stund men  när de ser mitt brev så kommer de förstå. 

Jag älskar dem alla. 

Inget de kunnat göra hade fått mig att ändra mig. 

Inget av detta är deras fel.

Jag är en trasig själ i en trasig kropp.

Det är svårt att kämpa när man har ont.

Ont i kroppen, i sinnet och i själen. 

Rösterna har blivit tysta tack vare medicinerna, men jag känner fortfarande. Jag känner smärtan i världen men jag kan inte göra något. Jag räcker inte till för att rädda alla . Och det sjukt svårt att hantera. 

Trasig

Jag är så trött, vill bara ge upp.

Varför kan jag inte bara få somna in?

Är helt värdelös, duger inte till något, bara en börda för alla.

Ångrar

IJag ångrar att jag inte lät dig gå när du ville. 

Jag ångrar att jag spyde upp tabletterna.

Jag ångrar varje dag du får lida för att du valde mig att ha vid din sida.

Jag ångrar allt.

Det värsta är att jag även ångrar det som jag ville mest. 

Jag är helt ensam i mörkret. 

Jag vill köra en kniv genom hjärtat och känna blodet rina ur mig.

Jag skadar mig själv i smyg, skär bort små delar av mig själv. 

Efter känns det bra en stund. 

Jag vill att hemska saker ska hända mig så du kan bli lycklig. 

Jag vill att det ska bli tyst en gång för alla. 

Ge upp

vill bara ge upp.
Somna och aldrig vakna igen.
Är så trött på att kämpa.
Jag vill inte mer.
Jag har inget intresse, inga planer inga mål och ingen motivation.
Inga drömmar bara mardrömmar.
Jag ångrar mycket och det värsta är att jag ångrar det som tidigare var mitt livsmål mest.
Jag blir så arg på mig själv för jag hittar inte känslan längre.

Varför kan jag inte ens våga avsluta det på riktigt, jag är så dåligt på allt till och med ta mitt liv.
Om det finns en Gud så kan han/hon/den ta mitt liv och ge till någon som vill ha ett liv.

Lögner

jag ser bilder som andra tar på mig och frågar är det så jag serut?
Varför kan ingen vara ärlig när man stället en sån enkel fråga?
Tror alla att jag vill se ut som jag gör?
Jag frågar för min bild av mig själv är helt skev sen förlossningen och graviditeten.
Jag vill vara smal och inte se ut som en pöl av fett. Men alla i min omgivning säger att jag är fin.
Så mår jag dåligt för jag tror att mina ögon lurar mig.
Jag känner mig så äcklig när jag ser bilder på mig själv.

Allt är bara kaos. Vill verkligen att allt bara tar slut och försvinner.
Jag orkar inte mer. Är trött på att vara arg och ledsen hela tiden.

Sånt man tänker på.

Tiden går för snabbt. Ett år har bara försvunnit och jag är mindre säkert på vad Jag vill göra med mitt liv. 

Vill ändra på allt. Samtidigt bara vara här.

Vill ta våra saker och börja om. Jag vet att mina drömmar och mål aldrig kommer slå in. Önskar jag hade den där driften alla har att känna sig behövda.eller bara känna att man har en anledning till allt man gör. Något att kämpa för. Att kunna ha orken att fullfölj och göra klart saker jag börjat på. 

26 år och värdelös

Ja så känns det. 

Har inte haft ett fast jobb. Bara jobbat på sommrarna.

Vet verkligen inte vad jag vill. Känns som att jag saknar glöden att ta tag i saker för jag vet att ingen annan bryr sig om jag lyckas eller inte.

Man ska ju jobba för sig själv, för att ens liv ska bli bra. Det är svårt när man inte anser att ens liv är värt det. Jag försöker bara få min dotters liv att bli värdefullt. Jag lever mitt liv för henne just nu. Stackars lilla barn.

Hade behövt någon som kunde visa mig vägen.