Hållet

Jag har ont i hela kroppen.

Varje gång något händer faller jag ihop.

Det känns som att jag ska gå sönder.

Mitt i mig gör det ont som att jag ska spricka. 

Jag försöker gråta men det gör ont för jag har gråtit så mycket. 

Vill ha svar på alla frågor, finns det svar?

Mina planer börjar ta form, distraherar alla med mina projekt, får det att se ut som att jag lever. 

Det är en del av planen.

Gör klart allt och få dem att tro att allt är bra. När allt är klart och alla kan vara lyckliga då är det färdigt. 

Då kan jag lägga mig ner och sluta finnas. 

Har räknat och sparat. 

Denna gången ska jag lyckas. 

Äntligen ska jag få ro. 

Jag  hoppas alla kan förlåta mig.

Jag vill inte såra någon.

Jag är bara så trött. Så trött.

Har planerat allt. 

Det kommer lösa sig och alla kommer glömma mig.

Alla kommer känna sig bra. 

De kommer vara ledsna för en stund men  när de ser mitt brev så kommer de förstå. 

Jag älskar dem alla. 

Inget de kunnat göra hade fått mig att ändra mig. 

Inget av detta är deras fel.

Jag är en trasig själ i en trasig kropp.

Det är svårt att kämpa när man har ont.

Ont i kroppen, i sinnet och i själen. 

Rösterna har blivit tysta tack vare medicinerna, men jag känner fortfarande. Jag känner smärtan i världen men jag kan inte göra något. Jag räcker inte till för att rädda alla . Och det sjukt svårt att hantera.